Franska tomten som narrativ utgångspunkt

Franska tomten, nuvarande Packhusplatsen, fick sitt namn år 1784 då den ingick i ett handelsavtal mellan Sverige och Frankrike. Medan Frankrike fick frihandelsrättigheter i Göteborg tog Sverige över det koloniala styret av den karibiska ön Saint-Barthélemy. Ön användes som en knutpunkt i den transatlantiska slavhandeln. 1878 såldes territoriet tillbaka till Frankrike.

På Franska tomten i Göteborg finns inga officiella minnesmärken över denna del av Sveriges historia och de som föll offer för den. Däremot finns där ett antal konstnärliga utsmyckningar beställda på 1940-talet av stadens moderna transatlantiska rederier. Dessa vittnar om att de ojämlika relationer och rasistiska stereotyper som den koloniala ideologin baserades på levde kvar långt efter att kolonialismen som sådan upphört. Vår egen tids strukturella rasism och globala orättvisor är samtida exempel på detta.

I Broströms gamla skepparpalats på Franska tomten ligger idag Hovrätten för Västra Sverige. I det historiska tullhuset finns ett kasino och till alldeles nyligen ett museum för migration. Genom att spegla platsens förflutna i de aktiviteter som pågår där idag synliggörs relationer mellan varor, kroppar, kapital och ideologier som spänner över århundraden och världsdelar. Liksom vår moderna lagstiftning är historiskt kopplad till regleringen av internationell handel är den globala cirkulationen av kapital relaterad till dagens migration.

I biennalen används Franska tomten som en narrativ utgångspunkt. Genom konstverken följer biennalen spåren från Franska tomten tills de möter andra platser, röster och historier. Platsens förflutna speglas i samtiden, och Göteborgs hamn i andra delar av världen.

Lisa Rosendahl, curator