Zure

2021

Textilväv av papper (papper, akrylfärg, potatisstärkelse)
Mått: 185 x 122

Shogo Hirata menar sig leva mellan två världar. Han är en erfaren textilmästare som studerat både traditionella japanska och lokala svenska textiltekniker. Han använder sitt konstnärskap till att väva en vokabulär och som ett sätt att översätta något från en kultur till en annan. Att leta efter något bekant är en klassisk strategi när man söker tillhörighet i ett nytt sammanhang. Genom att väva trådar av papper jämställs processen att framställa textilier med skrivande, med att skapa tecken för kommunikation och att lämna skriftliga spår av sin historia. Papper är ett medium för berättande och beskyddande. Det konstnären inte kan uttrycka med ord hittar sin väg in i väven – ett tecken på trots och motståndskraft.

“Titeln Zure kommer från det japanska ordet för lucka, mellanrum. Efter att ha fötts och vuxit upp i Japan innan jag kom till Göteborg ser jag en skillnad i perspektiv, hur jag betraktar staden, dess människor och dess kultur. Jag beskriver det som att leva i mellanrummet mellan två kulturer. Det jag ser skiljer sig från vad andra ser. Åren jag har bott här har inte stängt detta mellanrum. Ibland vet jag inte var jag hör hemma.”
(Shogo Hirata)

Shogo Hirata är född 1986 och uppvuxen i Kyoto, Japan. Han bor och arbetar i Göteborg sedan 2014. I sin konstnärliga praktik inspireras han av textilt hantverk och andra analoga (hand) tekniker. Under lärandeprocessen hittar han sätt att använda dem i olika sammanhang, med olika material och i kombination med andra tekniker och metoder. Med andra ord ser han processen som en lika viktig del som resultatet för att uttrycka sig. 

Structured around the theme of the city as a machinery of the present time, Comforting the machine synthesised and gave its audience a tight and poignant grasp of truths in the raw. In preparation for the exhibition, the ten artists were also invited to submit something the curators called “Provocations”. The provocation to each artist was a task to expand themselves beyond the walls of the gallery by mapping traces of their work in the region, in history and the future, and to collate them as a string of continuations.