Siri Derkert
Siri Derkert (1888–1973) – en av ett fåtal välkända kvinnor i svensk konsthistoria – är berömd för sin mycket personliga expressionistiska stil och sina ofta politiskt färgade stora offentliga uppdrag. I flera av hennes verk utforskar hon kvinnans frigörelse och miljöproblem, områden där hon var en föregångare och formulerade frågor som är relevanta än idag. Derkerts utveckling från modernism på 1910-talet till den politiska offentliga konst hon blev känd för på 1960-talet vittnar om de olika möjligheterna för konstnärer att närma sig det privata och det politiska. I en tid när Sverige saknade kvinnlig rösträtt och gifta kvinnor stod under makens förmyndarskap formades Derkerts konst av hennes upplevelser som ensamstående trebarnsmamma. Hennes bildvärld från 1920- och 1930-talen kretsar därför kring familj och vänner medan motivkretsen expanderade bortom hemlivet under andra världskriget när hennes politiska engagemang djupnade.
Verk från perioden 1943-1954
Fogelstadkvinnor, Kol på papper, 29 × 23 cm
Ada, Blyerts och kol på papper, 28 × 31 cm
Ada, Blyerts och krita på papper , 21,5 × 34,5 cm
Fogelstadkvinnor – sjungande kvinnor kring Elsa Stenhammar, Kol och rödkrita på papper, 29,5 × 23 cm
Fogelstadkvinnor – Honorine Hermelin (sittande, stående, huvud), Kol och akvarell på papper, 28,5 × 22,5 cm
Fogelstadkvinna – Kerstin Hesselgren, Kol på papper, 22,5 × 36 cm
Fogelstadkvinna – Elisabeth Tamm (4 stående variationer), Blyerts och kol på papper, 28,5 × 22 cm
Fogelstadkvinnor – kören kring Elsa Stenhammar vid pianot, Kol på papper, 36 × 23 cm
Visas med tillstånd av Konstmuseet i Skövde
De åtta verken av den svenska konstnären Siri Derkert (1888–1973), samt betongreliefen Senapsträdet och himlens alla fåglar placerad i Biblioteket i Skövde, är influerade av konstnärens engagemang i Kvinnliga medborgarskolan vid Fogelstad. Skolan grundades av den banbrytande Fogelstadgruppen och fungerade som ett viktigt nav för politisk utbildning och kvinnokamp i 1900-talets Sverige. Derkert besökte Fogelstad första gången 1943 och återvände sedan troget till skolan, inte bara som kursdeltagare utan även som skarpsynt iakttagare och hängiven konstnär. Den intellektuellt livliga och feministiska miljön inspirerade till otaliga skisser och teckningar: bland motiven finns inflytelserika kvinnor som Honorine Hermelin och Ada Nilsson, som hon porträtterade med direkthet. För Derkert var Fogelstad mer än en plats för lärande: gruppens stöd och de gemensamma idealen påverkade hennes konstnärliga uttryck i grunden.