Georgia Sagri
Georgia Sagri (f 1979 i Aten, bor och arbetar i Aten och New York) är en bildkonstnär som utforskar politiska, sociala, filosofiska och naturnära teman. Hennes praktik omfattar skulptur, ljud och installation och hon tänjer på gränser för somatiska upplevelser och kroppsliga erfarenheter. Sagri strävar efter en effektiv användning av medier och material, och mot återhämtning och kollektiv omsorg genom performancekonst.
Sagris verk har visats internationellt på institutioner som Kunstmuseum Liechtenstein, Vaduz; Skulpturenpark Köln; Palais de Tokyo, Paris; Castello di Rivoli Museo d’Arte Contemporanea, Rivoli; Gropius Bau, Berlin; de Appel, Amsterdam; Mimosa House, London; TAVROS, Aten; Portikus, Frankfurt; Museet för kykladisk konst, Aten; Sculpture Center, New York; KW Institute for Contemporary Art, Berlin; Kunsthalle Basel; MoMA PS1, New York; Guggenheim Bilbao; MoMA, New York. Sagri har bland annat även deltagit i documenta 14 och Manifesta 11, Zürich. Sagri grundade konstgalleriet ΥΛΗ[matter]HYLE (hyle.gr).
City
2024
Performance, ca 40 minuter framfördes 21 september 2025
Serie av tio affischer, bläckstråleutskrift på papper, 30 × 40 cm vardera
Dokumentation av performance från Kunstmuseum Liechtenstein, 2024 Video, 4 min
Visas med tillstånd av konstnären och The Breeder
Titeln City frammanar bilden av kroppar som byggda miljöer – strukturer som konstrueras, förstörs och återuppbyggs. Liksom byggnader speglar kroppar mänskliga erfarenheter av sammanbrott och förnyelse, både fysiskt och metaforiskt. I performanceverket blir kroppar arkitektur. En person försöker förvandla sin kropp till en piedestal, ett stöd för den andra – en handling av jämvikt, spänning och omtanke. Parallellt med rörelserna utspelar sig en monolog: i tal, översättning och sång.
Gone, Gone Beyond
2025
Tyg, polyester, luftpump, tältlinor, 4.9 m x 2.7 m x 2.7 m
Performance 20 September 2025
Visas med tillstånd av konstnären och The Breeder
Georgia Sagris konstnärskap utforskar andningen – den osynliga men ändå materiella kraft som förenar oss. Det nya verket består av en skulptur och en performance som erbjuder två parallella strategier och reflektioner över jagets skiftande natur. Idén till verket kom efter ett möte med Katerina Anghelaki-Rooke, en av Greklands viktigaste samtida poeter, som skrev sitt sista verk under en tid av djup personlig sorg. I performancen iscensätter Sagri en dialog med jaget och frågar hur identiteten kan återuppbyggas när sammanhanget vacklar – hur vi pausar, erkänner sorgen och rör oss framåt.
Verket undersöker hur vi uppfattar, splittras och återuppbygger oss själva i stunder av sammanbrott. Skulpturen fungerar som en levande organism; när den andas in och andas ut blir luftens materialitet, som ofta avfärdas som immateriell, taktil och hörbar – en koreografi av närvaro och försvinnande. Skulpturen och performance-konstnären delar ett enda membran: båda är i ständig rörelse, båda försvinner och återvänder – en samexistens mellan det synliga och det osynliga. Sagris verk ger försvinnandet en form och närvaron ett ansikte; det omformulerar jaget efter egots försvinnande – borta, bortom – i själva ögonblicket av dess läkning.