neto730x500

Ernesto Neto

The Weight, the Time, the Body, the Moon and Love...Wow! (2006)

Utdrag ur ett samtal mellan Ernesto Neto och Stina Edblom, intendent på Göteborgs Konsthall och co-curator för Pandemonium –  Art in a Time of Creativity Fever.

Stina Edblom Berätta lite om det här verkets titel. Det är en mycket omsorgsfullt sammansatt och intressant titel: The Weight, the Time, the Body, the Moon and Love...Wow!

Ernesto Neto För mig handlar allting om vikt, The Weight. När allt kommer omkring så installerar vi ju en kropp med en massa. Att hissa upp verket är väldigt känslomässigt: man drar i repet och alltihop sträcks och sträcks och det ser ut som att det inte kommer att lyfta och sedan plötsligt... så lättar det från marken. Det ger ett slags instabil känsla. det är dramatiskt eftersom vi arbetar med ett mycket skört tyg och man har hela tiden känslan av att allt kan explodera.

Tiden och kroppen i mitt verk och i mitt tänkande – the Time and the Body – handlar väldigt mycket om livet självt. Vi har en tid och en kropp i livet. Vi kan fylla kroppen med kultur, med njutning eller med arbete eller vad man själv väljer att fylla den med, men man har bara den här tiden och den här kroppen och en dag är det över. När man hissar upp det här verket så har man en situation som är baserad på tid och förhåller sig till tyngdlagen. Om de villkoren ändras så ändras verket i sig, det trillar ner, något kommer att hända men tyngdlagen rubbas inte.

Månen, the Moon, är i det här fallet platsen för fantasi. Något som är utanför oss men ständigt omger oss. den gömmer sig, återvänder, den har sina årstider, den är mycket mystiskt men också mycket pålitligt. Den kommer alltid att finnas. Det är som tyngdlagen, det är en smärta, man vill flyga men man kan inte. Den håller saker och ting stabila, den håller dem på marken. Den är något man kan lita på.

Allt i det här verket handlar om förhållanden. Vi har tyget och frigoliten, som förhåller sig till varandra. När man hissar upp det samspelar de med varandra på ett annat sätt än när de ligger på marken. Då samspelar de med verkets olika delar, de fyra delar som utgör skulpturen och som responderar på byggnadens arkitektur – skalet.

Kärlek, love, är ännu en form av förhållande. Ibland är kärlek en fantasi, men det är också en energi, en slags mänsklig energi, ett kitt som håller ihop saker. I det här verket förs allt samman, nästan som i en dans, som en karusell.

När man konstruerar en mening som »The Weight, the Time, the Body, the Moon and the Love...Wow!« så kommer »wowet« för att man försöker föra samman så många element på en gång. Och det är det dramatiska med det här verket.

Biografi Född 1964 in Brasilien, bor och verkar i Brasilien. Ernesto Neto utbildade sig i Rio de Janeiro vid Escola de Artes Visuais Pargua Lage och Museu de Arte Moderna. Installationer i urval: anthropodino, Park Avenue Armory, New York 2009; Edges of the World, Hayward Gallery, London, 2009; Léviathan Thot, le Panthéon, Paris, 2006.  

Photo: Hendrik Zeitler